you stole my heart and walked out the door. now I want it back, i want it back.
let me love you, let me love you, for a while. is that asking for to much?
drömmar, det är något vi alla vill ska gå i uppfyllelse. man önskar, man ber, men av någon konstig anledning så tilllåter inte mannen där uppe, lycka. dom säger att när man ser en fallande stjärna, så ska man önska sig någonting, så ska det gå i uppfyllelse. men jag är ett stort bevis på att det inte fungerar. jag har önskat och önskat ända sen jag var ett litet barn, men aldrig har något gått upp i uppfyllelse. men ändå så fortsätter jag önska. varför, det vet jag inte. men det känns som att det är någonting man ska göra, en ritual, eller vad det heter.
denna dag, kommer jag tillbringa med min kära vän josefine, som jag har saknat som attans. jag behöver lite lycka i mitt, och inte alla skit människor som jag har runt omkring mig, som är falsk från insidan och ut. det känns underbart att både josefine och pontus, alltid har tid med mig. det gör verkligen satt jag slipper falla ihop till ett nedvrak.
jag skulle verkligen inte klara av att bara sitta stilla idag, jag måste göra någonting, annars så försvinner jag helt i min egna ruttna värld. skulle någon fråga mig ifall jag var lycklig, så skulle jag svara, ja. för jag är lycklig, det är jag. men jag är inte världens lyckligaste. jag mår bra helt enkelt, eller nej, det gör jag inte heller. men jag mår inte dåligt heller. det är till och från.
det är en person som verkligen fattas i mitt liv, det är inger. jag skulle behöva hennes visa ord.
"Oh isn't it a pity?"
14 mars, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar