cigarettes and open air

jag vill ha ett vapen att försvara mig med, jag vill ha världens vackraste kropp, jag vill att natthimlen beskyddar mig, jag har vansinne i huvudet, jag har guld i mina händer, jag är kvinna, jag är man, jag är allt, jag är ingenting, jag avskyr flickor som är för flickiga, jag har ingenting av normal flicka, jag tappar rösten, jag vinner ett hjärta, jag dricker en iskall öl, jag dansar ensam framför sovrumsspegeln, jag har ingenting tyst och stilla i mig, allt rör sig, allt skriker, allt förändrar sig, jag lämnar det verkliga livet, jag är en hemlighet.

det finns mycket saker, man har viljat förändrat här i livet, och det har jag allt lyckats med. jag har lärt mig att älska, jag har fått lärt känna lycka, jag har träffat nya människor och jag har fått en pojkvän, den bästa. jag kände att jag skulle radera dom andra inläggen, pga att det var dags för en till förändring, det var dans att gå vidare och lämna allt det andra åt sidan. annars så skulle jag få stå kvar på samma ställe, livet ut. det är absolut ingenting jag vill, jag vill vara lycklig, känna mig älskad och vara glad. visst har jag fortfarande mina små problem, men det är någonting jag får stå ut med, sålänge jag är lycklig med mina livs bästa. jag håller på med mycket saker nu på fritiden, bl.a en söderhamns modervisning/show, och fyfan vad den kommer bli kämpig. försöker skriva texter, till en skiva. ska bli otroligt roligt att få spela in en skiva, utan såndär kass musik, som alla söderhamnare spelar. istället sattsar vi på någonting nytt, något mer roligt och mysigt. den 15 maj, ska jag gå modell, visa upp mina och sandras egensydda kläder och jag ska även sjunga. och fy vad det kommer bli stressigt med allt. men roligt, eller hur?

jag är inte hel, men ändå inte trasig.

det beror absolut på vilket sätt man ser det på. vissa dagar, som när jag är med pontus, så är jag oftast världens lyckligaste. men det är inte alltid jag kan hålla lyckan uppe med den pojken, ibland bryter jag bara ihop, även om det inte syns, så krossas min insida under dom stunderna, pga att jag måste gömma det så väl. jag stryps inombords, men det blir bättre när man bli äldre, eller hur? det var så det var va? fast egentligen handlar det inte om tonåren, utan "sjukdomar". nu sitter någon där och funderar, 'vad menar hon med sjukdomar?'. men det jag menar är absolut inte någon sjukdom som förkylning, hiv, eller liknande alls. alltså, ingen fysisk sjukdom. men den är ingen heller psykist, är väl en blandning kanske. jag vet faktiskt inte riktigt än, bör nog kolla upp det. det vore ju ett plus om man visste vad som är felet på en själv, va. haha, janne, (på tal om skavsår var det där.)

det finns en människa här i söderhamn, som tror att hon har lyckats trycka ner mig till botten många stunder. men det inte folk förstår är att jag har så otroligt bra självförtroende, satt jaru, ingen kan ha bättre nästan. självkänsla, är det värre med. folk förstår säkert inte äns skillnaden, men fråga, så kan jag nog ta och förklara för det som är nyfiken. jag är alltid nyfiken på sånt, satt kanske är någon som är likadan som jag. men vilket som, så finns det ingenting som kan få mitt självförtroende att ruttna bort. eller jo, det finns det faktiskt, och det skulle väl vara att pontus skulle vara otrogen. men det vet vi ju alla, att han inte skulle vara. det är verkligen en person som jag litar på till 110%.

det är 3 månader, imorgon mellan mig och pontus. tre underbara och fina månader, som det kommer att bli mera imorgon. till och med min mamma har märkt att jag är otroligt jäkla kär. varje dag har hon frågat om jag har tröttnat på honom, och varje gång har hon fått samma svar, 'nej, jag är kärare än någonsin'. alla som är kär, är väl bekant med den känslan. jag har pratat med josefine, en utav mina två bästa vänner, och det känns så underbart att det finns någon som har känslor som jag. vi har ofta lurat oss själva att vi är kär, för att få känna den lycka som andra pratar om. fast mamma kallar det 'kåt och ung'. men iallafall, så när man väl blir kär, på riktigt, fy sjutton vad det känns underbart. så tre månader, med riktig kärlek, det skulle jag inte vilja byta ut mot någonting annat.

en sak har jag lärt mig, det är att man måste skilja på kärlek och vänskap, annars slutar det med problem. ingen vill förlora sina vänner och ingen vill förlora sin kärlek. satt det gäller ju att dela upp det på något vis, även om man vill vara med sin kärlek dag in och dag ut. för en dag så står man där ensam, utan sina vänner, som man gav upp för den man trodde var den största kärlek någonsin. jag har blivit lämnad, för en stor kärlek, som egentligen var ett stort svin. och jag har lämnat mina vänner själv, för den man trodde var den stora kärleken. men tur som jag hade, så står mina vänner kvar.

nu hade jag tänkt att sova, men jag har lite till att skriva och det är:
jag älskar dig, pontus krantz. det finns ingenting, som kan jämföras med dig. det skulle inte vara detsamma utan dig. jag skulle vara bottens gåva, om inte du kommit in som en räddande ängel. mitt liv, min kärlek, för mig är du mer än allt.
theres one blue sky, our sky.

det ända jag behöver höra är:
jag ska värma dig, jag ska lyssna och förstå.