back i should

you stole my heart and walked out the door. now I want it back, i want it back.
let me love you, let me love you, for a while. is that asking for to much?

drömmar, det är något vi alla vill ska gå i uppfyllelse. man önskar, man ber, men av någon konstig anledning så tilllåter inte mannen där uppe, lycka. dom säger att när man ser en fallande stjärna, så ska man önska sig någonting, så ska det gå i uppfyllelse. men jag är ett stort bevis på att det inte fungerar. jag har önskat och önskat ända sen jag var ett litet barn, men aldrig har något gått upp i uppfyllelse. men ändå så fortsätter jag önska. varför, det vet jag inte. men det känns som att det är någonting man ska göra, en ritual, eller vad det heter.

denna dag, kommer jag tillbringa med min kära vän josefine, som jag har saknat som attans. jag behöver lite lycka i mitt, och inte alla skit människor som jag har runt omkring mig, som är falsk från insidan och ut. det känns underbart att både josefine och pontus, alltid har tid med mig. det gör verkligen satt jag slipper falla ihop till ett nedvrak.

jag skulle verkligen inte klara av att bara sitta stilla idag, jag måste göra någonting, annars så försvinner jag helt i min egna ruttna värld. skulle någon fråga mig ifall jag var lycklig, så skulle jag svara, ja. för jag är lycklig, det är jag. men jag är inte världens lyckligaste. jag mår bra helt enkelt, eller nej, det gör jag inte heller. men jag mår inte dåligt heller. det är till och från.

det är en person som verkligen fattas i mitt liv, det är inger. jag skulle behöva hennes visa ord.

"Oh isn't it a pity?"

stealing feelings

vdet är svårt, att känna eller se någon annans smärta. det är lätt att säga, 'jag vet hur det känns'. men egentligen, så finns det ingen som känner exakt som någon annan. det är synd ibland, för det tror jag skulle behövas, att välmående människor, ska få känna en deprimerad människas känsla. det funkar inte med det där snackar, 'vänta och se, så kommer det blir bra', synd bara att inte så många människor förstår det.

idag, jadu, det var verkligen känts att det har vart fredag den 13:de. mitt mående har inte vart på topp. när jag åkte in till stan, så kände jag att jag hellre ville lägga mig ner i ån, än att fortsätta framåt. usch, vad jag hatar mina känslor ibland. att kontrollera sig själv, måste vara livets svåraste uppgift. men det är någonting man hittar svaret och tekniken till, i slutändan. jag hoppas bara på att den slutändan kommer snart, för det skulle behövas.

ännu en släkting är död, det känns jobbigt. ja, jag har ju bara träffas lillis en gång, som jag kommer ihåg riktigt, men det strålade lycka genom ögonen på han. en helt underbar människa, som borde ha fått några till år i livet på sig. det är sorglig, att så många människor dör i förtid.

nu ska jag nuppa med baby, gnatt!

"känslor man inte kan kontrollera, kan grävas ner"

i've swallowed

det vissna bladet, lika så är mitt mående vid detta laget. jag känner att stupet är nära, önskar att det fanns någon som ska fånga mig. jag vill vrida ur mig, den obehagliga känslan. den tar kål på mig.

"Fairy tales from so long ago,

Save them for someone,

that's not smart enough to know"

det är inte alls ofta, som jag känner såhär, men idag är en sådan dag. visst, jag har haft ett leende på läpparna hela dagen, fast jag egentligen bara har velat gråta. men det är inte så lätt, att visa sina känslor bland folket som man har i sin omgivning. men någon dag, så ska jag skrika ut allt jag har att säga om alla människor. och den dagen, är första dagen i mitt liv. det är synd, att man inte får vara lycklig varje dag.

"It's probably all my fault, all my fault"

slut på depp snackat, och in på idag. har ju haft tjejgrupp idag, så hade vi temat styling med ungarna. jag kanske lägger in några bilder sen, men ungarna ska få titta på bilderna först. sen så kom kuriren och skulle interjuva oss, när jag har min svullna överläpp som är otroligt snygg! men nu börjar faktiskt svullnaden gå ner, vilket är skönt. jag hade haft en för kort stav, satt det blev för trångt. hålet kunde inte andas på en fläck. korkad man var, som inte tänkte på det då. men vilket som, så började det ju iallafall att gå ner. nu hade jag tänkt att gå och lägga mig, med min kära pojkvän som ligger här brevid mig och sover redan. känner för att krypa in under täcket och bara hålla om han och berätta hur mycket jag älskar han och hur otroligt kär jag är i han. så, godnatt gott folk!

"Bitter pill that I've swallowed,
Just how low can my heart sink"

painting shadows

klockan är 12.08, det är tisdag morgon. jag har alldeles nyss vaknat, för att jag inte varit i skolan idag. jag har en stark förkyldning, vilket är otroligt jobbigt eftersom att jag inte har tid med sånt. jag skulle egentligen behöva sitta på verkstäderna och planera med modevisningen, tjejlördag och våra tjejgrupper som jag och josefine håller i. men vad ska man göra, när inte livet följer med ens svängar. jag får helt enkelt tillbringa mina dagar hemma med virknålen och trådar. men det är alltid roligt att skapa, satt det ska väl inte bli en sån värdelös dag idag.

pontus kommer sen också och roar mig i min sjuka. sov utan han inatt, och fy sjutton vad det är jobbigt att han inte sover här. man vänder sig om för att hålla om han, så är det alldeles tomt, ingen där lixom. men inatt blir det ändring på det, inatt är han bara min.
jag älskar dig, prutten.

"man är alltid skuggan av någon annan"

cigarettes and open air

jag vill ha ett vapen att försvara mig med, jag vill ha världens vackraste kropp, jag vill att natthimlen beskyddar mig, jag har vansinne i huvudet, jag har guld i mina händer, jag är kvinna, jag är man, jag är allt, jag är ingenting, jag avskyr flickor som är för flickiga, jag har ingenting av normal flicka, jag tappar rösten, jag vinner ett hjärta, jag dricker en iskall öl, jag dansar ensam framför sovrumsspegeln, jag har ingenting tyst och stilla i mig, allt rör sig, allt skriker, allt förändrar sig, jag lämnar det verkliga livet, jag är en hemlighet.

det finns mycket saker, man har viljat förändrat här i livet, och det har jag allt lyckats med. jag har lärt mig att älska, jag har fått lärt känna lycka, jag har träffat nya människor och jag har fått en pojkvän, den bästa. jag kände att jag skulle radera dom andra inläggen, pga att det var dags för en till förändring, det var dans att gå vidare och lämna allt det andra åt sidan. annars så skulle jag få stå kvar på samma ställe, livet ut. det är absolut ingenting jag vill, jag vill vara lycklig, känna mig älskad och vara glad. visst har jag fortfarande mina små problem, men det är någonting jag får stå ut med, sålänge jag är lycklig med mina livs bästa. jag håller på med mycket saker nu på fritiden, bl.a en söderhamns modervisning/show, och fyfan vad den kommer bli kämpig. försöker skriva texter, till en skiva. ska bli otroligt roligt att få spela in en skiva, utan såndär kass musik, som alla söderhamnare spelar. istället sattsar vi på någonting nytt, något mer roligt och mysigt. den 15 maj, ska jag gå modell, visa upp mina och sandras egensydda kläder och jag ska även sjunga. och fy vad det kommer bli stressigt med allt. men roligt, eller hur?

jag är inte hel, men ändå inte trasig.

det beror absolut på vilket sätt man ser det på. vissa dagar, som när jag är med pontus, så är jag oftast världens lyckligaste. men det är inte alltid jag kan hålla lyckan uppe med den pojken, ibland bryter jag bara ihop, även om det inte syns, så krossas min insida under dom stunderna, pga att jag måste gömma det så väl. jag stryps inombords, men det blir bättre när man bli äldre, eller hur? det var så det var va? fast egentligen handlar det inte om tonåren, utan "sjukdomar". nu sitter någon där och funderar, 'vad menar hon med sjukdomar?'. men det jag menar är absolut inte någon sjukdom som förkylning, hiv, eller liknande alls. alltså, ingen fysisk sjukdom. men den är ingen heller psykist, är väl en blandning kanske. jag vet faktiskt inte riktigt än, bör nog kolla upp det. det vore ju ett plus om man visste vad som är felet på en själv, va. haha, janne, (på tal om skavsår var det där.)

det finns en människa här i söderhamn, som tror att hon har lyckats trycka ner mig till botten många stunder. men det inte folk förstår är att jag har så otroligt bra självförtroende, satt jaru, ingen kan ha bättre nästan. självkänsla, är det värre med. folk förstår säkert inte äns skillnaden, men fråga, så kan jag nog ta och förklara för det som är nyfiken. jag är alltid nyfiken på sånt, satt kanske är någon som är likadan som jag. men vilket som, så finns det ingenting som kan få mitt självförtroende att ruttna bort. eller jo, det finns det faktiskt, och det skulle väl vara att pontus skulle vara otrogen. men det vet vi ju alla, att han inte skulle vara. det är verkligen en person som jag litar på till 110%.

det är 3 månader, imorgon mellan mig och pontus. tre underbara och fina månader, som det kommer att bli mera imorgon. till och med min mamma har märkt att jag är otroligt jäkla kär. varje dag har hon frågat om jag har tröttnat på honom, och varje gång har hon fått samma svar, 'nej, jag är kärare än någonsin'. alla som är kär, är väl bekant med den känslan. jag har pratat med josefine, en utav mina två bästa vänner, och det känns så underbart att det finns någon som har känslor som jag. vi har ofta lurat oss själva att vi är kär, för att få känna den lycka som andra pratar om. fast mamma kallar det 'kåt och ung'. men iallafall, så när man väl blir kär, på riktigt, fy sjutton vad det känns underbart. så tre månader, med riktig kärlek, det skulle jag inte vilja byta ut mot någonting annat.

en sak har jag lärt mig, det är att man måste skilja på kärlek och vänskap, annars slutar det med problem. ingen vill förlora sina vänner och ingen vill förlora sin kärlek. satt det gäller ju att dela upp det på något vis, även om man vill vara med sin kärlek dag in och dag ut. för en dag så står man där ensam, utan sina vänner, som man gav upp för den man trodde var den största kärlek någonsin. jag har blivit lämnad, för en stor kärlek, som egentligen var ett stort svin. och jag har lämnat mina vänner själv, för den man trodde var den stora kärleken. men tur som jag hade, så står mina vänner kvar.

nu hade jag tänkt att sova, men jag har lite till att skriva och det är:
jag älskar dig, pontus krantz. det finns ingenting, som kan jämföras med dig. det skulle inte vara detsamma utan dig. jag skulle vara bottens gåva, om inte du kommit in som en räddande ängel. mitt liv, min kärlek, för mig är du mer än allt.
theres one blue sky, our sky.

det ända jag behöver höra är:
jag ska värma dig, jag ska lyssna och förstå.