all i need

i'll come back, if you just call.

Och så börjar dagen med att man blir väckt utav läraren. det känns lite smått för jävligt. tydligen så hade jag lite mycket frånvaro, satt jag hamnar efter i studierna. giltig frånvaro, satt studiebidraget försvinner inte! it stays with me. just nu längtar jag som en galning till middagen. det låter lite smått tjockt, men jag ska ju bli tjock, satt ta för dig, petra. jag är så grymt pepp inför imorgon, flicka flicka flicka? eller pojke? det är spännande. just nu värker det och gör väldigt ont i magen. den växer ju. tydligen så håller den på och trycker ut mina höftben, just vid den här sekunden, känner jag. jag vill att tiden ska gå snabbare, satt jag får föda och sen är all smärta klar. det börjar ju nästan bli så satt man gråter om dagarna, för att det gör ont. och tröttheten, den är otroligt. helt sjuk att folk orkar vara ute och röra på sig och busa. i förrgår var första gången på länge som jag inte tyckte det var jobbigt att gå. 45min vandrade jag runt med malin, runt om och om igen. tills hon ville in, skitunge! haha. jaja, vilket som. så var det första långa turen jag har taget på väldigt länge, pga min "underbara" trötthet. nu hade jag tänkt att ta för mig lite utav mammas fina korvgryta, som smakade väldigt gott. sen titta på efterlyst, som jag missade igår. sen så händer det nog inte så mycket mer idag. jag kommer förmodligen kasta upp ett till inlägg lite senare, ikväll. det skulle inte förvåna mig. jag har ju så grymt tråkigt, satt jag måste ha något att roa mig med. abso-abso-luto. funnybunnie. nej, nu saknar jag min babyplutt väldigt mycket och jag får inte träffa han förens imorgon. jobbigt, väldigt jobbigt. jag saknar han väldigt mycket. men nej, nu ska jag fixa lite käk. puuuuuusssss

jag älskar dig, pontus. v

butterfly boucher - a bitter song

sanningen är att jag aldrig kommer förlåta mig själv för hur illa jag var.
och jag kommer aldrig mer gå den där vägen igen. aldrig, aldrig, aldrig.
du förstörde mig där för ett tag, vilket jag nästan hatade dig för.
jag förstörde dig flera gånger om, du har all rätt till att radera mig.

det här kändes verkligen som en sån där deppig dag.
gråten i halsen, såret i bröstet. ibland vill jag bara bort.
det vore skönt. att slippa allt, bara för ett litet, litet tag.
iväg med pontus kanske, nej. bara ensam. bara få gråta.
det skulle vara fantastiskt. kanske tar jag åt mig helgen.
kanske nästa helg. jag har aldrig tid för mig själv.
jag blir galen. usch. släpp mig ut i det fria.

dont forget to love me today.

i dont wanna need you

schuyler fisk - cold heart

jag har skrikit mig hes utav nattens mardrömmar,
för att vakna upp till en annan. det finns inget slut.

jag ville andas med er:
aldrig har jag någonsin känt en sånhär ilska emot mig själv. jag hade lagt mig själv åt sidan, i hela mitt liv har jag lagt mig själv åt sidan. jag har faktiskt inte äns existerat så starkt i min egna lilla värld. utan det är ni, som har tagit platsen. jag ville så gärna vara lyckligare än lyckligast. det blev svårt. jag levde genom andras lycka. men i samma stund som jag fann egen lycka, förstod jag genast att det är er jag lever på, er jag söker mig till. men jag kan klara mig ensam nu. vilket är så skönt, jag känner mig faktiskt rent ut sagt fri. varför bara fortsatte ni ta och ta, tills allting var borta och lämnade mig kvar? jag känner faktiskt inget starkt till nästan någon vän längre. känner att jag kan klara mig bättre utan några som bara sliter och sliter. men den vet jag också, att dom grymt få personerna, (då menar jag verkligen få), får mig att vilja le och berätta för hela världen.

jag tänker även nu ta upp det här:

hur idiotisk är man inte, om man inte lyssnar på någon som säger 'du har förändrats sen du blev tillsammans med han/hon', när man själv har varit med om det. när just den personen har talat om för en innan, att man själv har börjar glida ifrån sina vänner. är det så jävla svårt att lyssna på sina egna råd som man ger andra eller hur ligger läget till? nej, men gud. nu känner jag hur ilskan bara kokar i mig.

en sak till:
hur kan man hålla en föreläsning för utsatta personer, att vara stark, om hur man klarar sig upp ur gropen och står upp för sig själv, när man inte äns gör det själv. det skulle jag tycka var pinsamt. jag har inget emot en sådan föreläsning eller föreläsningar överhuvudtaget. men saken är när man inte är i tillstånd för att blotta sin själv för flera, så kanske det inte enligt min åsikt är så lämpligt att hålla en sådan föreställning. det blir svårt för både föreläsaren och publiken i detta sammanhang. och en viktig sak för en föreläsare är att kunna ta kritik för sitt arbete!

slutligen:

nu är alla mina klagomål framkallade och besvarade, i största dels. nu kanske jag kan tala om vad som har hänt idag. och det är ingenting speciellt förutom att jag är sjuk kanske. mycket roligt. skärtskåra! på fredag ska jag på ultraljud och kolla upp könet på min lilla junior i tha mage. det ska bli mycket roligt. sen så stannar jag kvar i hudiksvall och sover över hos lina. eller det beror på hur jag mår. om jag är frisk, för jag vill ju inte smitta lina och anki. no'no. på lördag blir det att grilla och titta på film, det ska väl bli roligt hörredu. pussssss