sanningen är att jag aldrig kommer förlåta mig själv för hur illa jag var.
och jag kommer aldrig mer gå den där vägen igen. aldrig, aldrig, aldrig.
du förstörde mig där för ett tag, vilket jag nästan hatade dig för.
jag förstörde dig flera gånger om, du har all rätt till att radera mig.
det här kändes verkligen som en sån där deppig dag.
gråten i halsen, såret i bröstet. ibland vill jag bara bort.
det vore skönt. att slippa allt, bara för ett litet, litet tag.
iväg med pontus kanske, nej. bara ensam. bara få gråta.
det skulle vara fantastiskt. kanske tar jag åt mig helgen.
kanske nästa helg. jag har aldrig tid för mig själv.
jag blir galen. usch. släpp mig ut i det fria.
dont forget to love me today.
15 oktober, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar